Fossil Free Sverige är en kampanj för att få kommuner, företag och andra institutioner att divestera från fossil energi. Kampanjen kommer från USA och organisationen 350.org. Den svenska regeringen har lanserat ett initiativ med ett snarlikt namn (Fossilfritt Sverige, på engelska Fossil Free Sweden), som dock är något helt annat.
Du kan läsa mer om kampanjen Fossil Free Sverige på deras egen webbplats: gofossilfree.org
Den svenska regeringen startade 2015 ett initiativ kallat ”Fossilfritt Sverige” med syftet att visa upp vad företag, kommuner och andra gör för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är öppet och frivilligt att ansluta sig.
De åtgärder som de deltagande företagen genomför skrivs även in i FNs register över icke-statliga aktörers klimathandlingar (NAZCA).
Regeringen uttryckte 2015 målet att ”Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer”.
Ett initiativ med ett liknande namn är Fossil Free Sverige, som dock är en helt annat sak. Mer information om ”Fossilfritt Sverige” finns på regeringens webbplats.
Som av en händelse är den engelska förkortningen NAZCA identisk med namnet på en öken i Peru där de enorma geoglyferna ”Nazca-linjerna” finns (se bild till höger). Det kan förklaras med att det var i Peru som ”Icke-statliga aktörers zon för klimathandling”, eller Non-State Actor Zone for Climate Action som det heter på engelska, lanserades.
NAZCA är en sorts katalog över klimatåtgärder som företag, kommuner och andra icke-statliga aktörer planerar eller genomför, helt frivillig. Syftet var att hjälpa COP21 på traven genom att visa vad som görs vid sidan av regeringars klimatpolitik.
Den svenska regeringen har startat något de kallar Fossilfritt Sverige, som är kopplat till det NAZCA-register FN driver.
Att divestera innebär att sluta investera i något, och används framför allt om fossil energi som är dåligt ur ett klimatperspektiv. Både privatpersoner och företag och stater kan divestera. Ordet kommer från engelskans divest, och har spridits mycket genom Fossil Free-kampanjen. På svenska används även ordet avinvestera, med samma betydelse. Ordet avinvestera är också ett av orden i nyordslistan 2015, som publiceras av Språkrådet och Språktidningen (som också har en artikel om ordet divestera).
Som substantiv heter det divestering, eller på engelska divestment.
Det engelska begreppet geoengineering brukar översättas till teknisk manipulation av klimatet eller kortare klimatmanipulering. Det handlar om att minska växthuseffekten och den globala uppvärmningen genom storskaliga tekniska lösningar som inte gör något åt grundproblemet (utsläppen av växthusgaser) utan istället försöker minska konsekvenserna.
Bland de vanligare idéerna finns gigantiska speglar som ska reflektera ut solvärmen i rymden igen, flygutsläpp av olika kemikalier i atmosfären som ska reflektera bort värme/solljus från jorden och gödning av haven så att de ska kunna ta upp mer koldioxid.
Ibland gränsar diskussionen om geoengineering till de betydligt tokigare idéerna om ”chemtrails”, vilket alltså är konspirationsteorier om att de vita kondensstrimmorna efter flygplan är regeringars försök att kontrollera människors tankar genom kemikalier…
Att avinvestera innebär att sluta investera i något, och används framför allt om fossil energi som är dålig ur klimatperspektiv. Både privatpersoner och företag och stater kan avinvestera. Ordet är en synonym till divestera, som kommer från engelskans divest, och har spridits mycket genom Fossil Free-kampanjen. Ordet avinvestera är också ett av orden i nyordslistan 2015, som publiceras av Språkrådet och Språktidningen.
Julen är inte direkt något klimatord, men på grund av dess höga (negativa) klimatpåverkan tar vi med den i ordlistan. En ”klimatsmart jul” kan man läsa om lite här och där, och det beror på att genomsnittsjulen i Sverige är allt annat än klimatsmart. Framför allt är det julhandeln som orsakar stora utsläpp av koldioxid (i tillverkningen av alla de prylar som köps), men högtidens betoning på mycket mat, gärna köttig, och resor kors och tvärs bidrar också. Å andra sidan kan julen vara rätt mysig.
En artikel om julens – i huvudsak konsumismens och flygresornas – höga klimatpåverkan publicerades 2016 i SvD, av Jenny Stiernstedt: Klimatstatistiken ingen vill ha i julshoppingen
Den 4 november 2016 trädde det globala klimatavtalet från Paris ikraft. Kärnan i Parisavtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas. Här är några av de viktigaste punkterna:
Parisavtalet är inte lika ambitiöst som forskningen visar att det behöver vara för att undvika en farlig global uppvärmning.
Parisavtalet är 32 sidor långt inklusive tillhörande beslutspunkter. Du hittar hela avtalet på webbplatsen för klimatkonventionen UNFCCC som pdf.
En ”regelbok” för hur Parisavtalet ska genomföras beslutades 2018 i Polen.
Liksom Kyotoprotokollet är Parisavtalet kopplat till klimatkonventionen, UNFCCC.
Det var på FN-mötet COP21 i Paris som världens i princip samtliga länder den 12 december 2015 kom överens om Parisavtalet.
Begreppet klimatfinansiering används i flera olika betydelser, och inte minst i olika syften. Den vanligaste betydelsen är det ansvar industrialiserade länder har att kompensera utvecklingsländer med pengar för de skador de industrialiserade ländernas utsläpp av växthusgaser har orsakat och fortsätter att orsaka. Klimatfinansieringen ska även stötta utvecklingsländerna att utvecklas med lägre utsläpp än dagens industriländer hade.
Logiken är att de som gjort minst för att orsaka klimatförändringarna inte heller ska behöva betala notan för de negativa effekterna.
Klimatfinansiering enligt ovan är inskriven i klimatkonventionen UNFCCC, och i Köpenhamn 2009 kom länderna överens om att från och med 2020 ska de rika ländernas stöd till fattiga länder vara 100 miljarder dollar per år. En viktig aspekt i detta är att pengarna inte kan tas av det utlovade biståndet, de ska istället vara ”nya och additionella” som det står i överenskommelsen.
Hittills har Sverige och övriga industrialiserade länder inte varit i närheten av att få ihop de summor man lovat. Dessutom speglar inte beloppet 100 miljarder dollar behoven – enligt FN behövs upp till 500 miljarder dollar per år till utvecklingsländer för både anpassning till, och motverkande av, klimatförändringar.
Bilden nedan visar att Sveriges andel av den utlovade summan 100 miljarder dollar är 4,2 miljarder kronor per år, från och med 2020.
Tvärtemot vad namnet antyder är ”negativa utsläpp” inte dåliga utsläpp – ordet negativa ska läsas matematiskt, det vill säga som ett minustecken. Och då betyder det något förenklat ”minskade utsläpp”.
Om man förklarar lite djupare handlar det om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, och sedan antingen lagra den i marken eller omvandla den genom en kemisk process – slutresultatet förväntas i vilket fall bli en mindre mängd koldioxid i atmosfären.
Det vanligaste exemplet på negativa utsläpp är idén om att använda tekniken för koldioxidavskiljning och koldioxidlagring (CCS) för utsläpp som kommer från biomassa – och då blir förkortningen istället BECCS.
Många av dagens modelleringar av hur utsläppen kan minska framöver bygger på att negativa utsläpp används – det vill säga, för att kunna hålla den globala uppvärmningen under två grader måste teknik som ännu inte är storskaligt användbar utvecklas.
