Bunkerbränslen kallas de bränslen som används i internationell sjöfart och flygtrafik. Det är alltså olja och flygfotogen som avses. Bunkerbränslen är än så länge inte inkluderade i de redovisningar av utsläpp som de flesta länder gör, inte heller omfattas de av de beslutade utsläppsminskningarna i Parisavtalet eller i Sveriges klimatmål. Dessutom är bunkerbränslen betydligt smutsigare än andra fossila bränslen (till exempel bensin och diesel). Slutligen är bunkerbränslen skattebefriade, vilket har lett till förslag om exempelvis en svensk flygskatt.
Diesel är betydligt tunnare och innehåller mindre giftiga ämnen än bunkerolja. Bildkälla: NOAA
Utsläpp som är orsakade av människor, i motsats till utsläpp som uppstår i naturen utan mänsklig påverkan, kallas för antropogena. I klimatsammanhang talar man om antropogena utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, vilket förstärker växthuseffekten och orsakar klimatförändringar.
Vissa bygger om sina bilar så att de ska släppa ut så mycket som möjligt, enligt en artikel i brittiska Daily Mail: ”Black-smoke-belching pick-ups built by anti-environmentalists who are ’rolling coal'”
Exempel på fossila bränslen är bensin, diesel, olja, naturgas och kol. Att dessa bränslen kallas fossila beror på att de under hundratusentals år bildats av gammalt organiskt material. Det är framför allt döda växtdelar och små djur på havsbotten och i marken som har ombildats till olja, gas och kol. Det har tagit mycket lång tid för de fossila bränslena att bildas, men vi eldar upp dem i en rasande fart.
När vi använder fossila bränslen i fordon, industrin , kraftsektorn eller någon annan förbränning bildas det koldioxid. Det är koldioxid som utgör ett tillskott i atmosfären, som därmed ökar den totala mängden koldioxid i jordens atmosfär, vilket i sin tur ökar växthuseffekten.
FNs klimatsändebud Leonardo DiCaprio talar om fossila bränslen på World Economic Forum i Davos, januari 2016. Källa: Mic
Bilden här nedanför visar produktionen av fossila bränslen, mätt i miljarder BTU (British thermal units, 1 miljard BTU är knappt 300 megawattimmar, MWh). Bilden uppdateras varje sekund och data kommer från International Energy Agency m fl.
En sänka, eller kolsänka som det också kallas, är en samling av kol. Haven och världens skogar är stora sänkor, eftersom de binder kol. Det är plankton och de växande träden som använder kol för sin uppbyggnad.
Skog kan vara en kolsänka. Bild: Landsbygdsnätverket
Kol som binds i en sänka är motsatsen till kol som grävs upp för att förbrännas. En ny kolsänka minskar mängden koldioxid i atmosfären, men en förbränning av kol ökar mängden koldioxid i atmosfären – vilket i sin tur ökar växthuseffekten.
Ofullständigt fluorerade kolväten (HFC) är en undergrupp av F-gaserna, som samtliga är växthusgaser. De är mycket starkare växthusgaser än koldioxid, så även små utsläpp av F-gaser kan ha stor inverkan på klimatet.
Fluorerade kolväten används i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning och som ersättning för de ozonförstörande CFC-gaserna.
Användning av HFC-gaser i hela världen. Källa: CCAC/UNEP, 2011, ”HFCs: A Critical Link in Protecting Climate and the Ozone Layer”
F-gaser är ett samlingsnamn på en grupp växthusgaser som innehåller grundämnet fluor (F). De är mycket starkare växthusgaser än koldioxid, så även små utsläpp av F-gaser kan ha stor inverkan på klimatet. F-gaserna kan delas in i tre undergrupper: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6).
Utsläpp av F-gaser kan ske från:
kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning
brandskyddsutrustning
högspänningsbrytare
lösningsmedel
F-gaser kan släppas ut från t ex kyl-, värme- och brandskyddsutrustning. Bildkälla: Environmental Investigation Agency, EIA.
Dimetyleter, som förkortas DME, är en gas som kan användas som bränsle i dieselmotorer. Det ger låga utsläpp, och om bränslet är tillverkat av förnybara källor, t ex biogas eller svartlut från pappersmassaindustrin, är det även bra ur klimatsynpunkt. DME kan dock även komma att tillverkas av kol, vilket skulle kunna utöka och förlänga användningen av fossila bränslen för transporter avsevärt.
Biobränslen är förnybara bränslen som är producerade av levande saker, normalt sett växter. Vid förbränning av biobränslen tillförs inte atmosfären någon extra koldioxid, eftersom det kol som biobränslen innehåller ingår i det naturliga kretsloppet. Därmed ökar inte heller växthuseffekten. Biobränsle kan vara problematiskt om odlingsmark som behövs för matproduktion istället används för bränsleproduktion.
Biobränsle exemplifierat med ett skånskt rapsfält. Bild: Henry von Platen, CC BY-SA 3.0
Av växthusgaserna är lustgas, N2O, eller dikväveoxid som det kemiska namnet lyder en betydligt kraftfullare gas än koldioxid. Ett kilogram lustgas har lika stor effekt på växthuseffekten som ungefär 300 kg koldioxid. Det brukar kallas för Global Warming Potential (GWP), ungefär global uppvärmningspotential på svenska, och är ett sätt att översätta hur stor påverkan olika växthusgaser har så att de går att räkna samman och jämföra.
Utsläpp av N2O från jordbruket kan eventuellt minskas med biokol. På bilden undersöker Marcia de Melo Carvalho biokolets inverkan i en risodling i Brasilien. Bild: Laissa Gabriele Vieira Gonçalves (CC BY-NC-SA 2.0)
Den lustgas som det talas om i klimatsammanhang kommer främst från jordbruket, men utsläpp sker även inom industrin och sjukvården.
