Etikett: klimatförhandlingarna

COP26 är namnet på ett FN-klimatmöte som hölls i Glasgow i Skottland (Storbritannien) 31 oktober till 13 november 2021. Ursprungligen var mötet planerat att hållas 9 till 20 november 2020, men fick skjutas upp på grund av COVID19-pandemin. Möjligheten att delta på plats i Glasgow var begränsad, vilket kritiserades av framför allt civilsamhället, som menade att insynen och möjligheten att påverka var för liten.

På mötet förhandlade världens länder om hur Parisavtalet ska genomföras, och hur ambitionerna i klimatpolitiken kan höjas – och kom överens om att de nationella klimatplanerna (NDCs) ska uppdateras med högre ambitioner redan 2022. Det övergripande beslutet kallas för ”Glasgow Climate Pact” och innehåller även, i korthet:

• Den återstående frågan om utsläppshandel (artikel 6 i Parisavtalet) i ”regelboken” för Parisavtalet kunde till slut lösas
• Klimatfinansieringen till anpassning ska fördubblas – men den större delen av klimatfinansieringen (till utsläppsminskningar) lyckades mötet inte enas om
• Kolkraft ska ”fasas ner” – en försvagad skrivning av ”fasas ut”, som kom till på mötets sista timmar
• Fasas ut ska däremot ineffektiva subventioner till fossila bränslen

Mötet lyckades inte komma vidare i frågan om stöd till utsatta länder för ”Skador och förluster” (Loss and Damage).

Alla länder som har skrivit under klimatkonventionen UNFCCC möts årligen för att förhandla om sätt att minska utsläppen av växthusgaser, sätt att anpassa sig till klimatförändringarna och om pengar för att finansieria detta (klimatfinansiering). De årliga mötena kallas COP (läs mer om COP här) och numreras. Nästa möte, COP27, ska hållas i Egypten 2022. COP25 hölls 2019 i Spanien.

Den officiella webbplatsen för COP26 finns på adressen www.ukcop26.org.

Regelboken är det informella namnet på en samling beslut som reder ut hur Parisavtalet ska genomföras i praktiken. På COP24 i Katowice 2018 blev det mycket tydligare vilka regler som gäller för hur länder ska rapportera vilka klimatåtgärder de har genomfört, hur nationella klimatplaner (NDC) ska skrivas och mycket mer.

”Regelboken” kallas så eftersom den handlar om just regler för Parisavtalet. Det formella namnet är sedan december 2018 ”Katowice Climate Package”, vilket kan översättas till Katowice-klimatpaketet. Fram till att förhandlingarna slutfördes i Polen kallades de ofta för Parisavtalets arbetsprogram (PAWP, Paris Agreement Work Programme på engelska).

På ett viktigt område lyckades länderna inte komma överens i Polen, och de frågorna kommer att fortsätta förhandlas på COP25 i Santiago: Handel med utsläppsrätter, eller ”Markets” (marknader) som det ofta kallas på engelska. Ibland kallas detta förhandlingsområde ”Artikel 6”, eftersom det regleras i Parisavtalets artikel nummer sex.

Det är svårt att sammanfatta innehållet i Regelboken, men Naturvårdsverket har gjort ett bra försök:

• Planering: Länderna planerar och tar fram nya nationella åtaganden med utsläppsmål och åtgärder för att nå målen. Man bedömer också klimatrisker och identifierar behov av åtgärder för klimatanpassning.
• Kommunikation: Länderna meddelar sina nationella utsläppsåtaganden och anpassningsåtgärder tillsammans med information som gör dessa tydliga och transparenta för övriga länder.
• Genomförande: Länderna genomför sina nationella utsläppsåtaganden och åtgärder för att stärka anpassningsförmågan, öka motståndskraften och minska sårbarenheten mot klimatförändringar.
• Rapportering: Länderna redovisar uppgifter om hur man genomfört sina nationella utsläppsåttaganden och anpassningsåtgärder samt information om utsläppsutvecklingen.
• Utvärdering: Varje land genomgår teknisk expertgranskning av sin utsläppsrapportering och hur man genomfört sina utsläppsåtgärder.
• Översyn: Länderna deltar tillsammans i en global översyn vart femte år för att se hur det sammantagna globala arbetet svarar mot temperaturmålet, anpassningsmålet samt stöd och finansieringsmålet.

Här kan du läsa hela texten om regelboken på Naturvårdsverkets webbplats.

Hela regelboken på engelska finns på den här sidan på webbplatsen för Klimatkonventionen (UNFCCC).

COP25 är namnet på ett FN-klimatmöte som hölls i Madrid i december 2019. På mötet förhandlade länderna om hur Parisavtalet ska genomföras, och hur ambitionerna i klimatpolitiken kan höjas. Resultaten av förhandlingarna blev väldigt magra och inkluderar:

• En viktig funtion i Parisavtalet är återkommande höjningar av ambitionerna att minska utsläppen. Enligt planerna skulle sådana ambitionshöjningar uppmuntras/krävas på COP25, men inga verkliga ambitionshöjningar om att minska utsläppen slogs fast. Istället upprepades formuleringarna i Parisavtalet i beslutet från COP25.
• Den återstående frågan om utsläppshandel (artikel 6 i Parisavtalet) i ”regelboken” för Parisavtalet kunde inte lösas. Istället kommer den att tas upp på nästa möte, COP26 i Glasgow, Storbritannien.
• En handlingsplan för jämställdhet med brett mandat kunde beslutas, och ses som en av de tydliga framgångarna på mötet.

Mötet präglades av ett fåtal länders (i synnerhet Brasilien, Australien och USA) ovilja att nå ambitiösa resultat.

Alla länder som har skrivit under klimatkonventionen UNFCCC möts årligen för att förhandla om sätt att minska utsläppen av växthusgaser, sätt att anpassa sig till klimatförändringarna och om pengar för att finansieria detta (klimatfinansiering). De årliga mötena kallas COP (läs mer om COP här) och numreras. COP24 hölls 2018 i Polen. COP26 kommer att hållas 2020 i Glasgow i Skottland, Storbritannien.

Det såg först ut som att Brasilien skulle stå värd för COP25, men strax före COP24 drog landet tillbaka sitt erbjudande, under den nya högerpopulistiska presidenten Jair Bolsonaro, som hotat med att dra landet ur Parisavtalet. Senare blev det klart att Chile skulle stå värd för mötet, men även de drog tillbaka sitt erbjudande, i slutet av oktober 2019. Då erbjöd sig Spanien att hålla mötet, och det skedde i Madrid. COP25 pågick  mellan 2 december och 15 december 2019, med det mest försenade avslutet av alla COPar hittills.

Den officiella webbplatsen för COP25 finns på adressen www.cop25.cl, och den officiella informationen från UNFCCC-sekretariatet finns på unfccc.int/Santiago.

COP24 är namnet på ett FN-klimatmöte som hölls i december 2018, i den gamla kolgruvorten Katowice i södra Polen. På mötet förhandlade länderna om hur Parisavtalet ska genomföras. Resultaten av förhandlingarna inkluderar:

• Beslut om en ”regelbok” för Parisavtalet, som konkretiserar hur avtalet ska genomföras i praktiken. Regelboken (numera kallad ”Katowice Climate Package”, tidigare ofta kallad  ”arbetsprogrammet”, på engelska förkortat PAWP) innehåller konkreta regler för hur bland annat utsläppsminskningar ska redovisas. Regler för utsläppshandel (artikel 6 i Parisavtalet) kunde länderna dock inte komma överens om, och beslut om detta sköts till COP25 i Chile.
• Löften om mer pengar till både den Gröna klimatfonden och Anpassningsfonden, och ett beslut om att den senare även ska vara kopplad till Parisavtalet (inte bara Kyotoprotokollet som den hittills varit).

Mötet präglades dock av ett fåtal länders (bland annat USA, Brasilien och Saudiarabien) ovilja att nå ambitiösa resultat, och inga verkliga ambitionshöjningar om att minska utsläppen slogs fast.

Alla länder som har skrivit under klimatkonventionen UNFCCC möts årligen för att förhandla om sätt att minska utsläppen av växthusgaser, sätt att anpassa sig till klimatförändringarna och om pengar för att finansieria detta (klimatfinansiering). De årliga mötena kallas COP (läs mer om COP här) och numreras.

2019 hålls COP25 i Chile, 2017 hölls COP23 i Tyskland, under ledning av Fiji.

Mötets officiella webbplats hittas på cop24.gov.pl, medan UNFCCC-sekretariatets information finns på unfccc.int/katowice.

COP23 var ett klimatmöte som hölls i Bonn i Tyskland i november 2017. På mötet förhandlade länderna om hur Parisavtalet ska genomföras. Resultaten av förhandlingarna inkluderar:

• En åtgärdsplan för jämställdhet, för att stärka kvinnors deltagande i förhandlingarna
• Ett arbetsprogram för jordbruksfrågor antogs efter 6 års förhandlingar
• Kunskapen om hur skador och förluster (loss and damage) kan hanteras kommer att fördjupas under en expertdialog 2018
• Ett förslag om hur den så kallade Talanoa-dialogen bör utformas presenterades av ordförandelandet Fiji.

COP24 hölls i Polen 2018 och COP25 kommer att hållas i Chile 2019. Tidigare möten i samma serie är bland andra COP22 i Marrakech och COP21 i Paris. COP-möten hålls normalt sett en gång om året för de länder som har skrivit under klimatkonventionen UNFCCC. På ett COP hålls även möten för de länder som har skrivit under och ratificerat Parisavtalet (CMA) och Kyotoprotokollet (CMP).

Värd för COP23 var den lilla ö-nationen Fiji, som är en del av alliansen AOSIS. På grund av Fijis begränsade resurser ordnades det praktiska med mötet av sekretariatet för klimatkonventionen (UNFCCC), som har sitt säte i Bonn.

Exakt datum för COP23 var 6-17 november 2017, även om slutförhandlingarna drog ut så långt på tiden att det hann bli den 18 november innan mötet slutade. Mer information finns på klimatkonventionens hemsida: unfccc.int

Högnivådelen av ett COP-möte – se förklaringen av High Level Segment (HLS).

High Level Segment är namnet på den del av klimatförhandlingsmöten där politiker deltar. Den svenska översättningen blir högnivådel. Under COP-möten är normalt sett den första halvan eller två tredjedelarna av mötet tjänstemannaförhandlingar, därefter anländer politikerna, som oftast är miljö- och klimatministrar. Högnivådelen avslutas normalt med beslut i plenum, vilket till exempel ledde till Parisavtalet 2015.

En stor del av tiden av högnivådelen av ett COP-möte går åt till de tal som ministrarna (ibland stats- eller regeringschefer) håller i plenum. Även om varje minister har en begränsad tid överskrids taltiden ofta, med förseningar till följd. På COP22 till exempel hölls talen från tisdag till torsdag, 15-17 november, vilket lämnade en kort tid till faktiska beslut efter det, innan hela mötet avslutades på fredagskvällen.

High Level Segment förkortas ibland HLS, och används även i andra FN-möten än de som sker enligt klimatkonventionen UNFCCC.

CMA är den engelska förkortningen för gruppen av länder som har skrivit på och ratificerat Parisavtalet. CMA betyder ”Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement” och bygger på namnet för gruppen av länder som har skrivit under klimatkonventionen, UNFCCC. Den gruppen kallas Conference of the Parties, förkortat COP, och deras möten numreras och kallas COP1, COP2 och så vidare till till exempel COP22 som hölls i Marocko i november 2016. På samma vis numreras CMAs möten, varav det första (CMA1) hölls på COP22.

Ytterligare en sammansättning av länder är de som har skrivit under och ratificerat Kyotoprotokollet, som förkortas CMP (Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Kyoto Protocol). I Marrakech hölls deras tolfte möte, CMP12.

Att ratificera ett internationellt avtal betyder att ett land binder sig till att följa avtalet. I demokratier brukar det innebära att både regeringen och parlamentet godkänner avtalet. Det räcker alltså inte med en första underskrift av en statsminister eller liknande.

Klimatavtalet från Paris 2015 håller just nu på att ratificeras av länder världen över. Dagen då avtalet trädde ikraft, den 4 november 2016, hade 94 länder ratificerat Parisavtalet.

För att avtalet skulle träda ikraft behövde 55 länder som tillsammans står för 55 procent av världens utsläpp av växthusgaser ratificera avtalet. I och med att stora utsläppare som EU, USA och Kina snabbt ratificerade avtalet, tillsammans med ett stort antal utvecklingsländer,  uppfylldes de bägge tröskelkraven tidigare än någon trodde, den 5 oktober 2016.

Sverige ratificerade Parisavtalet den 13 oktober, vilket behövde ske före COP22 i Marocko, för att kunna delta i CMA1.